Ack den som kunde gå i klackskor...

Ett tag sen sist. Är inte helt säker på den egentliga orsaken till mitt lilla blogguppehåll, kanske var det så att jag i pluggandet inför psykologiprovet insåg att bloggande kanske är ett beteende som visar på bekräftelsebehov, rentutav narcissism. Men sen så tänkte jag vidare, och är man inte i en sån fas i livet just nu? Så jag bloggar vidare med gott samvete, mitt eventuella bekräftelsebehov kommer att gå över med tiden.
I vilket fall som helst så har jag stött på ett litet problem idag. Efter att en kvarts redovisning var avslutad gick jag på stan och hittade dessa söta små skor på Myrorna för ett trevligt pris. Men här kommer problemet, jag kan inte gå i klackar. Jag är fullständigt klackinkompetent. Bland de skor jag använder regelbundet sitter de högsta klackarna på min mammas gamla skinnstövlar. De är högst två cm höga. Trots det händer det att jag snubblar i dem, så hur i hela friden ska jag klara de här? Stapplade runt i dem i några minuter här hemma och trampdynorna protesterade högljutt. Gruff. Jaja, de var ju billiga trots allt. Om inte annat kan jag placera dem i en glasmonter och ha dem som prydnadsföremål. De kanske aldrig var menade för att gå i.