Mjukisbyxstadiet

Har varit duktig och gjort en psykologiuppgift om förälskelse. Nån psykoanalytiker vad namn Böhm skrev om att i början är det ganska nice när man kan använda tjejen som liknar mamma som penisförlängare men sen kommer man in i vardagslunken och allt blir bara skitiga strumpor. Det kan ju ha att göra med att jag ser fler romskoms än vad som egentligen är hälsosamt, men jag vill inte att det ska vara så. Kan det inte bara vara så att man tycker om varandra? Och varför måste vardagen vara så dålig för ett förhållande? Jag tycker att mjukisbyxstadiet verkar vara det ultimata, då har man liksom nått toppen av förhållandet. En bästis man kan vara ful inför men som man samtidigt har sex med, är det inte så det ska vara?