Biverkningar: oro över nära vänners död

Och så var påsklovet slut. Folk verkar ha haft ganska händelserika lov, fått backstagepass, rest till Paris och hittat kärleken. Mitt lov skulle kunna sammanfattas med ett ord: dvd-box. 13 timmar av Six Feet Under. Jag älskar verkligen den serien. Den är en sån skön konstrast till alla andra klämkäcka amerikanska serier. Tyvärr medför en överdos av Six feet under till att man blir lätt ångestneurotisk. Jag försökte nämligen ringa Nessie, men kunde varken få tag i henne på mobilen, hemma eller på sommarstugetelefonen. Varje vettig människa skulle då dra slutsatsen att hon förmodligen har rest bort, men jag är redan en oroad liten människa, och efter att ha sett tretton episoder där någon dör på något konstigt sätt i varje avsnitt så trodde jag att min favorit-Nessie har blivit krossad i en cementblandare eller nåt.
Till slut svarade Nessie på mina panikslagna sms. Hon hade varit i Finland över påsken. Lärdom: verkligheten är inte riktigt som Six Feet Under.
Pluggat lite till högskoleprovet har jag också gjort. Är rätt nervös inför det. Efter att ha skickat ett oroat mejl till syo har jag till sist kommit fram till att ett dåligt resultat på högskoleprovet inte kommer att försvåra för mig att komma in på högskolan. Men ändå, det vore rätt förödande för min självuppfattning om jag skulle få typ 0,0 på det.